En svensexa kan var hur som helst. Full av pinsamheter, med inslag av offentlig sång, utklädning osv. Den kan också vara tvärt om. Man kan också göra något som man vet att "den utsatte" tycker om, och göra en helt sagolik kväll!! Mina vänner valde alternativ två.
En ganska lugn anställd ringer till mig och säger att en del av våra bågar har blivit stulna, men att alla mår bra och att polisen är inkopplad. Jag säger till henne att jag kommer. Innan jag har hunnit sätta mig i bilen så ringer en bekant som är polis och säger med invand polisstämma att det vore bra om jag kom så fort jag kunde. Ok.
Väl på plats blir jag hänvisad in i fikarummet där polisen tydligen ska vänta. Det visar sig att det inte var polisen som väntade där, utan mina kompisar och en videokamera. Jag fick en smärre chock. I samma ögonblick föll en hel del konstiga saker som hänt sista tiden på plats. Men, jag har helt enkelt inte haft en tanke på en svensexa. En äcklig Modo-halsduk sattes för mina ögon, och kidnappningen var ett faktum.
Jag hamnade i en bil, och kände hur den fula Modo-halsduken gav mig eksem. Väl ute ur bilen öppnades en dörr och jag kände igen lukten. Vi var i Öbackahallen. För att spela badminton fick jag för mig.
Det finns en sport som jag verkligen inte tycker om, och lika lite behärskar - innebandy. Naturligtvis var det just innebandy som stod på programmet. Jag fick låna målvaktsskydd och fick ställa mig i mål för lite skotträning. Målvakt har jag varit förut, dock i andra sporter. Det var faktiskt riktigt roligt!! Ett plus också för att jag vann båda matcherna!
Fick även agera utespelare. Det skriver jag inte så mycket om....
Därefter körde vi lite rundbadminton, och med det kände jag mig lite mer hemma.
Ett par timmar, och en macka, senare bar det av igen....
Ögonbindeln togs av efter en hissresa. Vi hade nu hamnat i en makalös takvåning. Här fanns ett proffsigt kök, skjutbana, arkadliknande tv-spel, ett helt rum med en gigantisk bilbana. Och mycket annat. En ungkarlslya för någon med mycket pengar helt enkelt.
Här blev det femkamp med första gren pistolskytte. Av någon konstig anledning har jag alltid uppskattat att skjuta. Jag gjorde bra ifrån mig i lumpen, och även denna kväll. Vi sköt blåsrör, och tanken var nog att vi skulle fullfölja med andra grenar men hela stället, tillsammans med kvällens huvudaktivitet gjorde att femkampen rann ut i sanden. Vi hade ett par frågesporter också som brorsan hade satt ihop. En med ämne musik, och en annan med rubriken "Mikael Aamisepp". Ett superkul inslag, och mycket proffsigt producerat.
Huvudaktiviteten var, till min stora glädje, matlagning. Jag fick ett antal råvaror, en videokamera i ansiktet samt uppdraget att laga något gott med hjälp av alla andra. Jag delade upp i förrätt- varmrätt- och dessertteam. Alla var väldigt duktiga och efter en stund fick vi till denna meny:
- Tomat- och mozzarellatoast med tärnat sidfläsk och örtdressing.
- Färskostfyllda rullader med sötsalta rotfrukter. Sås på lättcremefraiche (!) och sky.
- Romflamberad chokladbanan med chokladpudding och handvispad grädde.
Menyn var bra och alla åt nog upp allt.
Istället för vanlig avec dukade Örjan upp till whiskyprovning. Vi fick lära oss lite historia och en hel del om de olika sorternas olika karaktär. Både lärorikt och gott!
Efter middagen pratade vi en hel del, och provade lägenhetens övriga aktiviteter. Helt plötsligt var klockan alldeles för mycket och vi var tvungna att lämna. Denna gång utan ögonbindel!
Ett enormt stort tack till er alla som var med denna kväll, och ett extra tack till min bror!
/Micke
onsdag 2 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Tack för en kalaskväll , kul att du gillade upplägget, d bästa till det bästa. Jag kan meddela att jag vann 5-kampen, hur detta gick till kan jag berätta nån annan gång. Hej då /Mattias
SvaraRaderaÅhh vad fina ni är:)
SvaraRaderaJag är så stolt över mig själv att jag lyckats hålla tyst om vad som komma skulle.
Men jag klarade det! Och som ni kan läsa så är han MER än nöjd över den trevliga kvällen.
Nu kan jag andas ut för den här gången....men jag misstänker att jag står näst på tur:)
Kram Malin